Historik Falu Gruva
700-talet e. kr
Falu gruvas historia börjar på järnåldern. Gruvbrytningen var med säkerhet igång på 700-talet och det finns indikationer på att gruvan kan vara ännu äldre. Det äldsta bevarade dokumentet om gruvan är från år 1288 och berättar att biskop Peter i Västerås förvärvat en åttondel i Kopparberget, kallat Tiskasjöberg.
Privilegiebrevet 1347
Kung Magnus Eriksson privilegiebrev till bergsmännen år 1347 är en bekräftelse på tidigare utfärdade privilegier och innehåller detaljerade bestämmelser om hur arbetet skulle bedrivas vid Kopparberget. Dokumentet kompletterades 1360 med en brytningsförordning och blev normgivande för ordningen vid berget ända fram till 1600-talets början.
1400-talet
Vid 1400-talets slut bröts och smältes nära 300 ton koppar varje år. Handelsförbindelserna mellan Sverige och kontinenten gick genom Hansan och tack vare de lübeckska pundtullräkenskaperna kan man följa kopparexportens mängd från 1300-talet och framåt.
År 1533
Under 1400-talet fick andelsägarna i gruvan, bergsmännen, ett stort inflytande på såväl Dalarnas som Sveriges ekonomi och politik. Bergsmännens gille fick sitt namn efter helgonet Sankt Örjan. Inget annat gille i Sverige har haft en liknande prägel av krigisk sammanslutning som kunde fullfölja även politiska syften. År 1533 fick kung Gustav Vasa nog av bergsmännens uppror och olydnad och beordrade till möte vid Kopparberget. Efter ett rungande strafftal som räckte hela dagen lät kungen avrätta några av upprorsledarna. Därmed var bergsmännens politiska glansperiod över.
På 1570-talet förbättrades metoderna för vattenpumpning och uppfordring. Den tekniska utvecklingen sammanföll med större efterfrågan på koppar i Europa och gruvan gick mot sin storhetstid.
1600-talet - storhetstiden
Under den svenska stormaktstiden på 1600-talet, svarade gruvan tidvis för två tredjedelar av det europeiska kopparbehovet. Riksrådet i Stockholm kallade gruvan för rikets skattkammare och kassakista. Gruvan var den största industriella arbetsplatsen i landet, tidvis arbetade över 1000 man om dagen i berget. År 1650 var gruvans absoluta toppår med en produktion på mer än 3000 ton råkoppar.
Den första svenska gruvkartan gjordes år 1629 över Falu gruva. Kartorna var en del av arbetet med att få en bättre organisation och säkrare brytning. Trots det präglades gruvdriften ofta av girighet och rovdrift. Den hårda brytningen ledde till flera större ras och raset 1687 anses vara slutet på gruvans storhetstid.
Raset år 1687
Vid midsommar 1687 började det att låta olycksbådande i gruvan och den 25 juni inträffade det största raset någonsin. De tidigare dagöppningarna Blankstöten, Bondestöten och Skeppsstöten störtade samman till en enda stor. Dagen efter följde en stor del av Bockbacken med. Resultatet blev Stora Stöten med ett djup på 100 meter och rasmassor ner till 300 meters djup. Ryktet om händelsen spreds snabbt och blev mycket omtalat. Inte bara på grund av storleken på raset utan även för att ingen människa omkom.
1700-talet
Under 1700-talet minskade kopparproduktionen i Falu Gruva och gruvföretaget började bredda sin verksamhet med järnproduktion och sågade trävaror. Falu Rödfärg började tillverkas i liten skala under tidigare århundraden och under 1700-talet tog produktionen fart på allvar.
1800-talet
På 1800-talet skapades förutsättningar för ett nytt Stora Kopparberg genom en ökad satsning på järnhantering och skogsprodukter. År 1888 ombildades det gamla gruvföretaget till aktiebolag, Stora Kopparbergs Bergslags AB.
År 1881 fann skrädpojken Gustaf Eriksson gediget guld för första gången i Falu gruva. Efter det fyndet rasade en guldfeber i Falun i flera år. Gruvans ”guldålder” varade en bit in på 1900-talet. Totalt har det brutits 5 ton guld i Falu gruva.
1900-talet
Falu gruva levde vidare under 1900-talet men kopparproduktionen hade blivit en biprodukt. Gruvbrytningen dominerades av svavelkis och zink. Sedan 1969 har några av äldsta delarna av gruvan varit tillgängliga för allmänheten.
Under 1980-talet var företaget landets största skogsindustriföretag och ett av världens tio främsta. Namnet förkortades till STORA. Den 8 december 1992 upphörde gruvbrytningen i Falu Gruva.
Idag
Gruvan ägs och förvaltas sedan år 2000 av den fristående Stiftelsen Stora Kopparberget. I december 2001 utsåg Unesco Falu Gruva tillsammans med delar av staden Falun och bergsmansbygden till ett av världens världsarv.
Total produktion vid Falu Gruva
Totalt har det brutits ca 30 millioner ton malm, varav 10 millioner de sista hundra åren.
Metallinnehållet i den brutna malmen uppskattas till:
|
Svavel |
3.500.000 ton |
|
Zink |
500.000 ton |
|
Koppar |
400.000 ton |
|
Bly |
160 ton |
|
Silver |
380 ton |
|
Guld |
5 ton |
Läs mer:
1000 år vid Stora Kopparberget av Sven Rydberg
Stora Stöten av Tommy Forss
Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget, del I och II av Sten Lindroth