För kopparhyttornas drift behövdes vattenhjul till blåsbälgarna. Ett omfattande system av dammar och diken började byggas kring Falu Gruva redan på medeltiden. Önsbacksdammen är den troligtvis äldsta delen i det 8 km långa bäckflödet från Puttbo mot Gamla Berget.

Från Korsgårdsdammen grävdes mycket tidigt ett förbindelsedike till Hyttbäcken. Vid mitten av 1500-talet grävdes det första krondiket till gruvan. Vattnet användes för det första vattenhjuldrivna uppfordringsverket, Pipepungskonsten i Blankstöten, som stod klar 1555.

 

Under storhetstiden på 1600-talet utökades dammsystemen med Stålmyran, Nydammen, Djuptjärn, Nästjärn och Karsbodammen. En dammvaktare anställdes av Bergslaget första gången 1605.

Vid slutet av århundradet byggdes flertalet dammluckor in i dammhus, för att hindra obehöriga att skifta ut vattnet.

 

Åren 1739-1748 anlades Nya Krondiket med ett nytt och högre läge. Tack vare den stora fallhöjden fick man ett mer effektivt och ekonomiskt utnyttjande av driftvattnet.

 

Krondikena var i bruk för vattenhjulen vid gruvan fram till år 1916. Vattnet från dikena används än idag av Rödfärgsverket och Fjärrvärmeverket.